Framsteg

I natt när jag vaknade till hade jag en katt på armen och inte vilken katt som helst utan Disa =) Hon spann lite grand, smånafsade på min hand, gav en slick i ansiktet och sedan reste på sig för att lägga sig som en kanelbulle vid Js rygg. Mysungen hon börjar vänja sig vid oss även om Aurora ibland bestämmer sig för att läxa upp sin dotter som varit så dålig på att höra av sig.

Tyvärr tror jag inte att parningen har tagit....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0