Ullmonstret

Flicka nummer 4 börjar likna sin pappa Helix. I går kunde jag skönja var hennes vitfläck kommer att befinna sig i ansiktet och jag tror att hon kommer att bli så fin. Om protesterna fortfarande är tysta så kommer hon att få bo kvar här hemma med oss.


De är helt underbara nu kattungarna och vi gosar med dem dagligen trots protester och vildast protester får vi från killen som verkligen tycker att det enda han ska behöva göra är att dia och sova med syskonen. Han fattar inte varför vi plockar upp honom och tittar på honom, men klia honom på magen när han ligger i kartonegen får vi mer än gärna göra -  ett riktigt mystroll. Jag älskar att hans öronkanter redan har blivit så röda och hoppas att det innebär att han kommer att få lika skarp färg som mamma Aurora.

Lilapaddan hade en "titta vad söt jag är"-sejour igår och rullade runt och visade sin söta mage. Fler bilder finns i webalbumet. Systrarna 1 och 2 har mörknat rejält över nosen dock ej lika mycket på öronen så jag avvaktar lite på deras färg känner jag. Det är också tveksamt om de bli blåögda eller inte. Killen är en solklar siam med lysande röda ögon i lampljuset medan tjejerna är svagare röda.


Aurora börjar bli lite trött på att bara vara mamma och numera tar hon längre och längre utflykter runt om i lägenheten. Hon kräver även mycket mer gos från husse och matte och jag har nästan fått tillbaka min knäkisse. Men så fort de piper så springer hon till lådan och kollar upp sina små sirener.